Vetemjöl.

Alla vet som har barn att blir det knäpptyst, då gäller det att agera snabbt annars kan det spåra ur ganska snabbt ganska ordentligt. I det här fallet satt jag och läste tidningen med Axel pysslande bakom ryggen på när det efter en stunds prasslande blir så där läskigt tyst. När jag sedan vänder mig om hittar jag honom långt nere i en påse med vetemjöl, käkandes mjöl. Behöver jag säga mera. Bilderna talar sitt eget språk. Suck, men jag skrattade ganska gott åt honom. Jag var också tvungen att ringa hans pappa för att han med egna ögon skulle få se vad den lilla gynnaren hittat på.

Här nedan är påsen efter det lilla besöket.

Barnet var lite mera svårfånat och sen hade jag inte tid att hämta den stora kameran med den bättre blixten på så det blev inte bättre än så här men man ser ganska bra hur den lilla boven ser ut. Tröjan var ren innan det här hände...

Han kom nämligen springande mot mig när jag skulle fota honom. Genomlycklig.

Nåväl. Vad har vi lärt oss av detta? Jo, ha inte mjölpåsen på golvet om inte du vill att ditt barn ska leka med den. Om du nu måste ha den där så stäng dörren.