Ett år!

Tänka sig vad fort tiden går. Tyvärr lär det väl inte bli sista gången jag säger det men det känns overkligt att det bara är ett år sedan vi kom hem från BB med en ny familjemedlem. Nu är han ett år.

Ett par dagar före ettårsdagen började Axel gå själv också. Förut har man kunnat lura honom till att ta ett par steg men då valde han själv att börja gå. Han är superstolt att han fixar det. Kan man nästan se på minen eller hur?

Han var verkligen i sitt esse när alla satt i en ring runt honom och bara ville titta på honom. Och paket hade de med sig också. Där var dock tejpen roligast. Dagen efter det stora kalaset sov han 3 timmar mitt på dagen mot det normala 1,5-2...

Säljvklart måste man ha tårta också. Vi får öva lite mera i att blåsa ut ljus bara...

Helt otrolig

Han är helt otrolig vår lilla son. Jag måste bara berätta vad som hände ikväll. Framåt kvällskvisten blir Axel alltid lite kinkig och fixar inte att leka ensam lika enkelt som tidigare på dagen. Så denna kvällen frågade jag honom om han ville hjälpa mig plocka ur diskmaskinen. Jo, han reser sig, tar min hand och travar bort till den samma. Väl där plockar han ur besticken som han räcker mig för att jag ska kunna lägga dem på rätt plats. När besticken var urplockade tar han mig i handen och så ska vi ut och gå. Jag väntade mig de sedvanliga rundorna runt runt i vårt hus men icke. Han leder mig uppför trappen och fram till toadörren. Väl där lyfter jag upp honom på skötbordet och frågar om han vill ha pyamas på sig. Han skiner som en sol när jag börjar ta av honom kläderna så jag antar att jag gissat rätt i vad han ville. När det är klart frågar jag honom hur ska du ha det nu då? Då pekar han på tvättstället och säger DÄ. Då ska vi borsta tänderna. Efter det ställer jag ner honom på golvet och frågar om han ska ha en napp och gå och lägga sig. Då tar han min hand och styr in i sitt rum, stannar mitt på golvet för att jag ska kunna hämta nappen och bädda upp sängen. Sen kröp han i säng och sa inte ett pip! Helt otroligt! Jag har aldrig varit med om att han själv velat gå och lägga sig.... Det är så otroligt häftigt att han kan uttrycka sina åsikter och uttrycka sin vilja på detta sättet. Han börjar bli stor.

Försäkringskassan

Undrens tid är inte förbi!
Jag har grejat lite med försäkringskassan för då vi inte vetat hur det skulle fungera med dagis osv åt Axel.
Men hur som helst så var jag lite irriterad då man på mina sidor inte kunde läsa om vi fått något beslut på innevarande månads ansökan om föräldrarpenning som var inlämnad den 18/9-08. Det är mer än 4 veckor sedan och enligt den handläggaren jag chattade med tidigare idag, bara en sådan sak man kan chatta med försäkringskassan, så var det den handläggningstiden.
Jag fick en länk och där kunde man läsa sig till vad som gällde. Men fortfarande hade vi inte fått något besked så det var bara till att ringa. Senaste gången jag ringde så var det 34 minuters kö och jag höll på att bli tokig.
Nu kunde jag läsa återigen på sidan som chatthandläggaren gav mig att det var ca 2 minuter i genomsnittlig kö. Jag fnissade för mig själv och tänkte jag skall ta tid så jag sedan kan skriva ett argt mail till någon ansvarig, jag gillar att göra såndan!

Men nu över till det förvånande

Nedan finns tidsangivelserna.

09:53:50 slagit färdigt telefonnummret

09:54:23 hade jag lyckats trycka mig igenom samtliga förval vilket är ganska många

09:54:25 pratade jag till min förvåning med en handläggare som kunde tala om för mig det jag ville veta.

Dessutom fick jag beskedet att de redan hade beslutat om utbetalningar för min senaste begäran från den 19/10, dvs bara för 4 dagar sedan.



Undrens tid är verkligen inte förbi ännu!

Jag blir så förvånad så jag knappt har ord för det!



/Anders

Minnen från midsommar -08

Jag sitter vid datorn och skall försöka beställa lite papperskopior eftersom jag tycker trots vissa tekniska framsteg att det är ganska trevlig att ha ett litet album. Dessa hittade jag från i midsommras. Tydligen var det inte så varmt som det såg ut. Vill minnas att det till och med var ganska kallt...

Vår granne Karin till vänster och hennes vännina Lovisa. Flera ord känns överflödiga...

Åhh, heeej...
Det var lite sommarminnen. Står inte på förrän det är midsommar igen...

Synd om mig!!!

Fattar ni hur otroligt synd det är om mig. Hittade denna mening i en bok jag försöker läsa och beklagade mig för min man vilken genast sa att jag skulle lägga ut den här för att se om jag kan få lite mera sympatier...

"När distriktssjuksköterskan "bryr sig om" hemsjukvårdspatienten kan patientens upplevelse av den positiva effekten av den emotionella aspekten av hennes värdeskapande egenskaper uttryckas på följande sätt av några hemsjukvårdspatienter[...]"

Om det är någon som känner sig manad att läsa hela boken så kontakta mig så ska ni få veta vart citatet kommer från. Just nu undrar jag vad i hela friden jag pysslar med...

Jenny och hennes experiment!!

Ja vad skall man säga?!? För det första, det var inte min ide! Jenny bestämde sig för att experimentera med vår son och resultatet blev ganska kladdigt. Men å andra sidan så har jag aldrig sett sonen så nöjd och glad, så med andra ord så var det värt det!

Så här lycklig ser man alltså ut efter att ha ätit eller i alla fall kladdat med en portion potatismos, delar av det gick rätt väg andra delar kom ut ur näsan vilken väg det tagit dit är det ingen som riktigt vet!

Nåja nu är sonen åter tvättad och ser ut att må efter omständigheterna väl.

Katterna har idag på morgonen varit och blivit steriliserade, man kan väl säga att just nu så är de ganska lugna av sig, båda två sover ruset av sig just nu och vi får väl se hur de reagerar på trattarna på huvudet efter det att de har vaknat.

/Anders

Torsångs mistlur...

Vad man gör och vad man borde göra är inte alltid samma sak. Jag borde ägna mig åt skolarbetet men jag är här inne och skriver och lägger ut lite kort i stället. Idag vaknade Axel tidigt på morgonen. Strax efter 6 ansåg han sig sovit klart, men med tanke på hur dagen utvecklades undrar jag om han verkligen hade det. När han somnade sov han 3 timmar. Här nedanför är kl strax efter 8 och Axel hade tröttnat på att vara inne så hans mamma pyltade på honom och sig själv en massa kläder och så gick vi ut och gick. Axel var som en solståle ett tag i alla fall.

När man blir trött i benen eller i detta fallet arg på att kläderna gör det svårt att gå så är det bara att sätta sig ner och leka lite med gruset. Måste få smaka lite på det - Bara lite snälla mamma!

Axel hörde farfars röst så vi kikade in till de stora killarna för att de vad de gjorde. De flyttade lådor med lök från ett ställe till ett annat.

Torsångs mistlur kallar farfar Axel för när han blir på det här humöret. Denna gången var det en blandning mellan trött hungrig och förbannad på en massa bylsiga kläder & skor.