Otroligt länge sedan...

Men det har haft sina randiga och rutiga orsaker. Jag har helt enkelt inte orkat! Men nu gör jag ett ryck... Lovar dock inget för framtiden.

Han är underbar vår älskade kille. Storebror blir han till sommaren om allt går som det är tänkt. Man ser ute till höger hur stor hans lillasyskon är. Vår Axel, han växer och blir stor blir han. Man ser det om man tittar tillbaka på korten och texten här.

Ni får ha en trevlig kväll, så får vi se när vi hörs här igen...

Babysim fast vi inte har någon baby...

Axel sa idag när han fick syn på ett kort med en bebis att " Axel ingen bebis. Axel stor kille." Men trots det så går vi fortfarande på babysim. Så länge alla tycker att det är roligt så tänker vi fortsätta. Just nu tycker Axel att det allra mesta är roligt vad simmet anbelangar. Det är några saker som han bestämt att han inte ska göra men det är sånt man bara får ta helt enkelt. Det roliga överväger.

Idag har vi ägnat en del tid efter vår simtid att försöka ta roliga kort under vattnet. Här kommer de bästa.

Besök

Idag har vi varit hos mormor och morfar och fikat. Axel har lekt och härjat. Eftersom det var ett tag sen han var där är allt som nytt igen. Så han far mellan det ena och det andra utan ro till att göra något egentligen. Fullt i myror i den lilla kroppen, men det är nog så det ska vara. Mamma har lekt vidare med sin kamera och sitt objektiv. Så skoj...

Här är några bilder från dagen med Axel i full fart. Ibland så full fart att det inte blir skarpa bilder.

Axel hälsar till sin faster som är långt bort. En stor KRAM!

Skogspromenad

I går ringde de från dagis och talade om att Axel hade feber så det var bara för pappa att åka dit och hämta honom. Han hade feber igår förmiddagen men när han sovit middag så vaknade han feberfri och det har hållit i sig sedan dess. Dock kännde vi att han fick stanna hemma från dagis idag med. Känndes onödigt att skjutsa iväg honom för tidigt. Därför fick jag vara hemma med honom idag på eftermiddagen. Känns lite lyxigt att sätta sig i bilen vid kl 12 och åka hem. Jag kännde efter att ha stått instängd att det var trist att vara inne så vi hoppade i bilen och åkte till stugan där vi tillbringade eftermiddagen. Där packade vi en fika-ryggsäck och tog med vagnen och gick på promenad. Axel talade nämligen redan från början om att han inte ville gå utan mamma skulle bära. Men det ville inte mamma så då blev det vagnen istället. Är man hemma och är sjuk så är man. Då får man åka vagn på skogspromenad.

Fika ute i skogen är mysigt det. Gammelmormors bullar och kaffe eller saft. Tills det kom en lös hund och skällde på oss. Då blev både mamma och Axel rädd. Jag gillar inte när det kommer stora lösa skällande hundar. Man vet aldrig vad de tar sig för med.

Axel visste ju att vi skulle gå ut i skogen och sen fika där. Men han var så förundrad över att det fanns soptunnor i skogen. Ja, varför gör det det kan man undra. Det var tills han vände sig åt andra hållet och insåg var vi var någonstans och fikade. Vi var ju där han och pappa och mamma simmade när det var varmt ute. Där fanns det ju soptunnor, inte konstigt alls.

Sen var mamma ute och fotade med det nya objektivet. Otroligt roligt och det blev ganska fina kort men jag kan inte visa alla för det skulle trötta ut er...

Minnen

Sommaren har varit helt underbar men ack så kort. Nu finns bara minnen kvar... Låter lite väl dystert kanske men jag har haft en hel del kort kvar i kameran som jag inte orkat lägga in på datorn. Av alla underbara kort jag fick fram var nog detta en av de bästa. Hoppas att Axel inte blir arg på mig för detta. Det vill säga när han blir äldre och begriper mer...

Fungerar utmärkt.

Ville bara titta in och meddela att det fungerar utmärkt på dagis med Axel. Han har varit där själv idag och fröknarna lät meddela när jag hämtade honom att han har varit självgående idag. Det känns otroligt skönt att han har tagit det så pass bra att börja på ett nytt ställe. Men vi vet ju sedan tidigare att det kommer att komma bakslag med gråt och tandagnisslan vid framför allt lämning. Men det bakslaget tag vi då. På eftermiddagen har jag och Axel varit och badat i simhallen. Glada i hågen åkte vi dit och böt om. Lagom när vi kom ner till småbarnsdelen i poolen så meddelade de att den var stängd i minst en timme för sanering på grund av att det hade kommit bajs i vattnet. Vilken maximal otur. Axel har inte riktigt den möjligheten att vänta på det utan vi fick göra det bästa av det som var och det var skoj det med. Han blev kanontrött av det i alla fall men just nu tycks han inte vilja sova. Han ligger inne i sin säng och sjunger och pratar. Men tids nog somnar han nog.

Inskolning på dagis

Nu har vi börjat att skola in Axel på dagis - igen. Denna gången i Torsång. På cykelavstånd. Så otroligt lyxigt det känns. Vi kunde ta cykeln ner till dagis jag och Axel. Det har vi aldrig kunnat göra förut. Känns jättebra att få komma till ett ställe så nära hemma. Nu hoppas vi bara att detta fortsätter lika bra som det började. Axel rumstrerade mest om själv men var tillbaka med jämna mellanrum och kollade var jag var någonstans. Imorgon blir det pappa som ska följa med till dagis....

Avslutar med en bild på Axel som togs i sommras. Vår stora älskade pojk...