Vilken skillnad.

Det har hänt en del på ett år kan väl säga utan att överdriva. Mellan dessa två bilder är det i princip ett år. Några dagar skiljer men man får inte vara så nogräknad. När den första togs så hade jag precis lyckats ta mig in i duschen med en nyammad liten son liggande på golvet i badrummet. Det var ett litet äventyr minns jag att ens ta sig in i dit. Känns som en hel evighet sedan. När jag sedan tvättat mig lade jag sonen på sängen när jag skulle klä på mig kläder. Han var så söt där han låg så jag förevigade honom.



Strax innan detta kortet togs hade Axel varit på upptäcktsfärd i min handväska som jag lagt på lagom höjd öppen. Då känns det som man får skylla sig själv eller? Men det lär väl inte vara sista gången han är min handväska på upptäcktsfärd antar jag. Vad lycklig man kan vara över att få tag i mammas plånbok - vår skruttunge...