Tiden går fort

Nu är Axel tillbaka på dagis igen. Det märktes när jag lämnade honom att han saknat det. Han rusade iväg innan han fått på sig tofflorna för att undersöka alla vrår och hälsa på alla fröknar. Det är tur att han trivs där. Känns lite sisådär att släppa dit honom bara. Undrar vad han drar hem för sjuka härnäst? Jag vet att små barn ska ha ett antal infektioner under sina första levnadsår men det är inte speciellt kul för det.

Detta kortet är taget för ganska precis ett år sedan. Då höll Axel på att lära sig sitta och här sitter han själv för en av de första gångerna. Pappa är med och parerar när det bär av i sidledd. Tiden går så otroligt fort så det är inte klokt. Ta vara på den innan det är för sent. Det är när man får egna barn som det blir tydligt.

Ieftermiddag ska jag ta med mig sonen och åka iväg och leta skor till honom. Han behöver ett par vårskor. Han har bara vinterskor och stövlar att ha på sig som det är nu. Jag lovar att lägga in en bild om vi hittar några...

Nu ska jag ta tag i skolarbetet och försöka få någonting gjort. Det är inte mycket kvar nu innan jag är klar med den här utbildningen. Det ska bli så skönt och jag vet inte vem som ser fram emot det mest av alla - min man eller jag. Tänk vad skönt att få vara ledig på kvällar och helger. Men nu är vi snart där älskling! Inte långt kvar.